Mer om Elektrofores

  

 
När proteiner från en människa skall undersökas används en betydligt högre spänning, fler volt, än vad vi använde för karamellfärgen. Och istället för ett fuktigt kaffefilter används ofta en gel, en slags gelé eller mycket smala gasrör.

I gelen och i rören rör sig molekylerna åt ett håll rakt och tydligt – i kaffefiltret som består av en djungel av pappersfibrer kan molekylerna även vandra snett. Det uppstår tydliga band i gelen beroende på hur långt molekylerna vandrat, det blir en typisk bandbild. En läkare kan ställa en diagnos utifrån bilden. Han eller hon kan ju jämföra bilden med samma gjord med blod eller annan kroppsvätska från en helt frisk människa. Skillnaderna kan tala om vilken brist eller sjukdom som gäller.

Den här tekniken uppfanns av en professor i Uppsala som hette Arne Tiselius. Han föddes 1902 och dog 1971. Han utbildade sig inte bara i medicin utan i även kemi och fysik. Han fick Nobelpriset 1948 för sin upptäckt och sitt digra forskningsarbete som många efter honom kunde använda resultatet av. Undrar om han anade vad hans teknik skulle komma att användas till och vilken stor betydelse den skulle få?

Den används till exempel för DNA-identifiering, för att spåra var kött kommer från, vid urinprovning, för att testa mjölk, antikroppar i blodet och mycket mycket annat.

Mer och lättsamt att läsa finns på Draknätet
och för den som kan lite medicinskt fackspråk innehåller: Centralsjukhuset i Kristianstad
en del intressant.

 

Det finns bland annat en tidning som bara har artiklar om elektrofores: Wiley-VCH Verlag.
Och det finns ett stort elektroforessällskap i USA för forskare och intresserade:
The Electrophoresis Society

Används ordet electrophoresis som sökord på nätet blir det närmare ettusen träffar så det är lätt att förstå att det går att använda hela sitt arbetsliv åt just elektrofores, en verkligt tvärvetenskaplig utmaning att tränga in i och utforska för till exempel en forskare.

I Sverige har forskare försökt att analysera den oerhört dyra och åtråvärda svampen tryffel med hjälp av bland annat elektrofores för att förstå hur mycelet nere i jorden arbetar – själva svampen är ju bara en liten del av mycelet, ungefär som äpplet bara är en liten del av ett helt trädet och dess många rötter. Hittills har dock ingen lyckats framställa tryffel på konstgjord väg trots elektrofores, DNA-teknik och experiment. Men en vacker dag så kan vi nog få både kantareller och tryffel som är odlade och därför betydligt billigare än till exempel de tryfflar som idag spåras med hundar och grisar. Se
Department of Forest Mycology & Pathology

Tryffel, en av de dyraste svampar som finns.

Tryffelchoklad har nog egentligen bara utseendet gemensamt med svampen.

.